lördag 6 augusti 2016

DALÍ, SURREALISM OCH ACCESSOARER

Screentryckt sidensjalett av Salvador Dalí, Number Please?


Att anlita skickliga konstnärer för att skapa textilmönster rönte stora framgångar i Amerika efter andra världskriget. Anledningarna kan sökas i den enorma vitalitet som genererades i samhället och kulturen under efterkrigstiden. Entusiasmen inför moderniteter och nya sätt att leva genomsyrade det amerikanska samhället och det fanns inget bättre sätt att visa sin hängivenhet till dessa ideal än att förknippas med modern konst. Att äga modern konst, oavsett i vilken form, kom i allt högre grad att ses som en social tillgång. Förutom att äga ett konstverk i original så var ett av de påtagligaste bevisen på trohet mot den fashionabla moderniteten tyget i kläderna och i hemmets inredning.

Surrealismen var troligen den mest moderiktiga och populära konstriktningen under denna tid. New York-företagaren Wesley Simpson insåg snabbt de kommersiella fördelarna i att berömda konstnärers arbete förknippades med företagets textilier. Han anlitade därför konstnärer som Salvador Dalí och den fransk-ungerske målaren och grafiske designern Marcel Vertes att designa för honom.


Screentryckt sidensjalett av Marcel Vertes, Pennies From Heaven.


Före andra världskriget arbetade Vertes med ett stort antal grafiska designers i surrealistisk stil på uppdrag av den parisiska modeskaparen Elsa Schiaparelli. Under och efter kriget, då han befann sig i New York, designade han också ett antal scarfar och modetextilier i surrealistisk stil för Wesley Simpson.



Screentryckt sidensjalett av Salvador Dalí, Classical Armour.




Screentryckt slips av Salvador Dalí, 1940-tal.

lördag 23 juli 2016

Horrockses - Mode för en drottning

 
 
1946 grundades Horrockses, Crewdson & Company Ltd - en anrik bomullsvarutillverkare från Lancashire - ett dotterbolag vars verksamhet var inriktad på att tillverka tryckta bomullsklänningar. Skarpsinnigt nog anlitade man den dåvarande direktören för det center för design som Cotton Board ("Bomullsbyrån") förlagt till Manchester, James Cleveland Belle, som rådgivare. Denne kontaktade i sin tur målarna Alastair Morton och Graham Sutherland och anlitade dem för att designa textilier åt företaget. Cleveland Belle såg dessutom till att modeskaparen John Tullis anställdes som en av företagets förste modedesigners.


 

Under 1950-talet kom Horrockses klänningar att ses som urtypen för traditionella brittiska sommarklänningar. Företagets höjdpunkt nåddes när Tullis designade en kollektion åt drottningen inför hennes eriksgata genom Samväldet 1953-54. Kollektionen blev extremt populär bland allmänheten och var överkomlig i pris trots att klänningarna ofta bars av kungligheter som prinsessan Margaret, drottnings syster, och celebriteter som den brittiska ballerinan dame Margot Fonteyn.


 



söndag 10 juli 2016

SIMPLICITY, TIMELESS DESIGN AND PICASSO

Delia Dumitrescu framför Picassos Bird

 

 

We talked about exhibition Artist Textiles with Delia Dumitrescu, researcher at Faculty of Textiles, Engineering and Business at the Department of Design. The title of her dissertation is Relational textiles: surface expressions in space design.



What are you focusing on when you visit Artist Textiles?

I use to look at the pattern itself. I'm also very interested in the way the different expressions appear. But also in the way the patterns are organized on the surface. I also think it's interesting to see what happens with the pattern in relationship to the body.

I'm probably not familiar with all the artists involved in this exhibition, but when it comes to Picasso, Dalí and Miró I recognize their works and their language. It's also interesting to see how they put their language into the textile design. When it comes to textile design it's so important the way it is designed, but also how the pattern is repeated.


What are the biggest differences between textile design then and now, according to you?

You can see certain styles, different artistic language of certain artists. But I would say that most of the patterns are extremely modern and I don't see them as dated at all. I was surprised by that when I visited the exhibition for the first time.
Today everything goes so fast. When these patterns were made the artists had more time to consider the working process. I appreciate the digital techniques but I also think that if you don´t have the hand craft perspective from start it might be difficult. You need knowledge and you also need to know how to arrange the surface and what colors to choose.


What objects do you find most interesting?

I have a few favourite patterns and one of them is Fish by Pablo Picasso. It has such a level of abstraction. The colors are very modern and it looks like it could have been made today. I like the language of form and the simplicity.
I also like the ski-jacket by White Stag and Picasso. Especially the printing and the simplicity of the cut. The way the print is related to the cut I find extremely modern. When you go closer to the garment you are able to see more details of the pattern. With more distance you focus more on the shape and when you go closer you can focus more on the textile itself.

I like Bird by Picasso and I´m very interested in the interdepth of the pattern. If you look from a distance you can't see it's a bird, but when you go closer you can suddenly see it. It´s nice to see the relationship between the repeat and the motif and also how detailed the motif is. You just see it when you get really close. It almost looks like aquarelle and you can see the texture very clearly.
I'm also fascinated by Desert Rocks by Salvador Dalí. There are fantastic details and it looks in different ways depending on the distance. When you get closer you start so see the classical Dalí expression. I think it's really Beautiful.

 

Why should one visit Artist Textiles?

The exhibition is fantastic for our textile students. I also get inspired by the level of details and how to work with placement of things. Textile design always affects ones imagination and it´s also decorative. It makes it quite easy to get people interested and it communicates to a large audience. It's also both about garments and interior design which attract a large amount of people. It's nice to have access to this history of textile design.



torsdag 23 juni 2016

PICASSO I SKIDBACKEN








Picasso och sport? Det är kanske inte en kombination som känns helt självklar. Men 1963 startade Pablo Picasso och det Oregon-baserade sportklädesmärket White Stag ett samarbete. De träffades aldrig, men kom överens om att inleda samarbetet och använda Picassos design på White Stags tyger.


På 1960-talet var White Stag den ledande tillverkaren av massproducerade fritids- och skidkläder i USA. Kontraktet med Picasso var en stor anledning till framgången och de tillverkade många trendiga after ski-plagg under tiden de arbetade med Picassos mönster. Kollektionen innehöll bland annat regnkläder, skidjackor, mönstrade ponchos, kjolar och blusar.

På bilderna syns en after ski-parkas i screentryckt vinylbelagt bomullstyg, Picassos mönster heter Toros.



Besök Artist Textiles hos oss på Textilmuseet och kika på samarbetet mellan Picasso och White Stag!





lördag 11 juni 2016

THE OMEGA WORKSHOPS

Textile swatches av the Omega Workshops, 1913. Bild från Artists' Textiles 1940-1976 av Rayner, Chamberlain och Stapleton.

Konstnären Raoul Dufy gjorde stora framsteg inom textildesign och det hade stor påverkan på andra konstnärers arbete internationellt. I Storbritannien uppmärksammandes den franska moderna konsten tack vare den brittiske konstnären Roger Fry. Han organiserade och kurerade år 1910 och 1912 två viktiga utställningar med samtida fransk målning. Det var även i samband med dessa utställningar som Fry myntade termen "post-impressionalism".

Under utställningen år 1912 visades många fauvistiska och kubistiska verk, som till exempel verk av Matisse och Picasso. Många konstnärer inspirerades på den tiden av den europeiska modernismen och konstnärer som de så kallade 'Bloomsbury'-painters, Vanessa Bell, Duncan Grant, konstnärerna Wyndham Lewis, Frederick Etchells, William Roberts, Edward Wàdsworth och franska skulptören Henri Gaudier-Brzeska.

Dessa konstnärer är idag kända som The Omega Workshops. Konstnärerna bildade tillsammans ett slags konstnärskooperativ. Med Fry i spetsen skulle the Omega Workshops verka för tillförlitliga löner för de medverkande i kooperativet. Men Fry hade även ett annat syfte med kooperativet, och det var att blottlägga och bryta ner den, enligt honom, felaktiga åtskillnaden mellan mer akademiska konstarter och det vi traditionellt sett som konst (Fine art) och konsthantverk (applied art). Företaget The Omega Workshops kom sedan att designa och producera möbler, textilier och andra inredningstillbehör. Fry var noga med att konstnärens rykte inte skulle få för stort fokus. Istället skulle kvaliteten vara det viktiga och därför märktes samtliga verk med endast bokstaven Omega.




onsdag 25 maj 2016

DALÍ, DELAUNAY OCH TEXTILA EGENSKAPER


Vi har pratat Dalí, textila egenskaper och daterade mönster med Linda Worbin, professor inom forskningsområdet design med fokus på föränderliga textila tryck. Just nu arbetar hon vid Högskolan i Borås och 2010 disputerade hon med avhandlingen "Designing Dynamic Textile Patterns". 



Utifrån vilket perspektiv tittar du på Artist Textiles?
Det första jag fokuserar på när jag besöker utställningen är hur jag som besökare förväntas gå härinne. Jag brukar göra lite olika när jag går på utställningar. Beroende på hur nyfiken jag blir så kan jag bestämma mig för att jag inte ska läsa på skyltarna och istället bara gå in och uppleva det jag möter. Så kände jag dock inte när jag kom in på Artist Textiles. Här behövde jag veta vad utställningen handlar om. Titeln skapar ju vissa förväntningar med tanke på de kända konstnärerna men vad jag möts av är inte vad jag förväntar mig. Mina associationer till de kända namnen är något annat.

Vad fokuserar du på i utställningen?
Då utställningen handlar om konstnärer och deras konstverk i en ny konstform så tycker jag att det känns det lite fegt att spänna upp allting som om det vore målningar. Det känns lite ängsligt. Varför inte visa det textila egenskaperna istället för att visa textilierna som om det vore illustrationer? Sidensjalarnas kvalitet och textiliernas fall som inte visas upp gör att den textila känslan försvinner. Sjalarna av Sonia Delaunay är däremot ett exempel på när textilen kommer till sin rätt. Det uppstår nya mönstermöten när sjalarna är vikta och textilens egenskaper kommer fram. När textilen viks så spelar mönstret en ny roll och det känns medvetet och spännande. Sonia Delaunay har jobbat mycket med rörelse i sina mönster vilket kommer fram i utställningen. Däremot hade jag gärna sett textilernas egenskaper i fler av verken. Sedan kan jag inte komma ifrån att så fort jag tittar på ett mönster så finns det någonting i min hjärna som börjar fokusera på var rapporten går och hur stor den är. Det är lite som en arbetsskada. 

Hur ser du på begreppet tidstypiskt i förhållande till Artist Textiles?
Det jag kommer att tänka på är att många av färgerna kan kännas daterade, men också formgivningen. Det kan också märkas på hur rapporterna ser ut. Gatorna och rapporterna framträder väldigt tydligt i vissa mönster vilket inte känns så medvetet. Så kan självklart mönster se ut även idag, men mycket av de äldre mönstren känns upprepade. Det beror ju på att tekniken såg annorlunda ut än vad den gör idag. Vissa tryck som exempelvis de av Matisse eller Dalí blir ju automatiskt daterade, då jag känner igen konstnärerna och associerar de med en tid som har passerat. Men samtidigt finns det vissa mönster som lika gärna hade kunnat fungera idag. 

Vilket mönster tycker du är extra intressant och varför?
Jag fastnade för Dalís Desert rocks. Det känns väldigt typiskt Dalí. Samtidigt behöver det inte innehålla myrorna som kryper eller de typiska klykorna. Men det är ändå någonting i penselföringen som skvallrar Dalí. Han har lyckats behålla sin stil och fört över den till ett textilt mönster på ett sätt som jag tycker fungerar bra.




söndag 15 maj 2016

RAOUL DUFY FÖR MAISON MARTINE OCH BIACHINI

Charlot av Raoul Dufy


Det första framgångsrika samarbetet mellan konstnär och textildesigner var det mellan konstnären Raoul Dufy och den parisiske modeskaparen Paul Poiret. Dufys uppdrag var att utforma textilier till Poirets inredningsföretag Maison Martine. Under den här tiden fanns ett stort intresse för primitiv konst och folkkonst, vilket speglades i Dufys verk. Det blev en serie kraftfulla och originella textiltryck där färgerna spelade en tydlig roll. Just vikten av färgerna i ett konstverk visar på den fauvistiske inriktningen som syns i Dufys verk.

Samarbetet mellan Dufy och Poiret visade sig bli ganska kortlivat och år 1912, ett år efter deras samarbete inletts, tecknade Dufy ett nytt exklusivt avtal med den etablerade Lyon-baserade tillverkaren Biachini-Férer. Detta samarbete pågick under längre tid än det första, i hela 16 år. Under den här tiden hann Dufy skapa över 4000 mönster.

Dufys viktigaste konstnärliga influenser var fauvism och kubism, men han intresserade sig även för utvecklingen inom modern konst, såsom abstraktion, konstruktivism och futurism. Dessa riktningar är särskilt framträdande i hans abstrakta geometriska mönster för Biachini. I Charlot (bilden ovan) blir den futuristiska inriktningen extra framträdande, där Charlie Chaplin avbildas mot en stadsbild av skyskrapor. Det är hastighet och rörelse i en modern stad och gatlyktors elektriska ljus som bidrar med skarpa färger.